I DET FRIA

 

Egentligen går det lediga året för min del att summera i en mening - Det blev inte alls som det var tänkt. Gröna bandet-vandringen som jag sett så mycket fram emot tog slut efter bara 8 dagar p.g.a. skador. Efter lite rehab och naprapatbesök hemma blev det en 6 veckors yogaresa till Bali och Gili-öarna. Den gjorde gott för både kropp och knopp men fick mig också att inse att jag är för sjuk i utmattningssyndrom för att kunna fullfölja de fortsatta planerna vi gjort för vårt lediga år tillsammans. Det kändes lite som att min del i det här "Vårt lediga år-äventyret" var över när vi kom hem från Bali. Det är alltid jobbigt när man tvingas inse sina begränsningar och inte kan följa sina drömmar (åtminstone inte för stunden).

 

Jag och Jonathan pratade mycket om hur vi nu skulle gå vidare och beslutade att han skulle köra på med sitt lediga år och fokusera på roliga löparäventyr som han ville genomföra. När jag nu ser tillbaka på det beslut vi tog i november förra året var det helt rätt. Jag är sjuk och behöver vila och Jonathan har haft energi och kunnat resa på egen hand. Men ett år har många dagar och vi har ändå haft en massa tid tillsammans. Vissa dagar mår jag bättre än andra och nu när Jonathan varit ledig har vi kunnat utnyttja den tiden tillsammans maximalt. Att spendera mycket tid ihop utan att ha några egentliga måsten gör att samtalen och diskussionerna oss emellan blivit annorlunda.

 

Vi pratar mer om drömmar, spånar på om framtiden, leker med olika tankar och scenarios om hur vi skulle kunna välja att leva våra liv framöver. Alla de här samtalen har också gjort det lättare för mig att inte deppa ihop i det tillstånd jag nu befinner mig i. Jag har nu varit sjukskriven 100 % i 2 år och 8 månader. Efter ett besök hos läkaren i förra veckan fick jag svarat att "Nu har vi försökt med allt men du är fortfarande för sjuk för rehabilitering". Troligen måste jag vänta ytterligare ett år till innan jag kan tillgodogöra mig rehabilitering och någon stressmottagning vill ta emot mig. "Förbered dig på att det kommer ta flera år till innan du är frisk" är inte så kul att höra men jag börjar inse att det nog är sanningen.

 

Att vi valde att skaffa vår hund Otto känns för mig som en bra motivation i tillfrisknandet. Nu när Jonathan börjar jobba kommer jag att ha sällskap på dagarna och jag kommer även att ta mig ut på fler promenad vilket jag vet kommer gör både mig och Otto gott. 

 

Slutorden för mitt lediga år, eller för försöket till ett ledigt år, får bli att jag inte ångrar någonting. Man lär sig inget nytt om man inte vågar prova nya saker. Jag lärde mig att jag inte var redo än för allt det jag vill göra. Men än ska jag inte dö så det finns gott om tid och idéer kvar för nya lediga år framöver.

 

Årets bästa: Att ha tid till att tänka och reflektera över livet. Att låta tankar ta tid att gro är något som de flesta av oss inte har tid med i dagens stressiga samhälle. Det är just därför det är så viktigt att ta långledigt. För det går att göra! Kliv ur bubblan och hoppa av ekorrhjulet. Ta en ordentligt titt på hur vi själva levt fram tills nu och hur andra människor runtomkring oss lever. Det här kan bli en smärre chock. Har vi verkligen valt det liv som vi helst vill leva? Eller gör vi bara det andra gör och det som förväntas av oss? DET tål att tänkas på.

/Sara