I DET FRIA

Dag 10

Sträcka: Lèdigos - Sahagún 

Distans: 16 km

Total distans: 429 km

 

Sov lite halvdåligt inatt. Men det var lugnt eftersom jag fick bra sömn natten innan. Vad som däremot inte var lugnt var mina fotsulor. Men om jag inte testade så skulle jag ju inte veta om det var bra eller inte. Ibland känns det förjävligt men går bra ändå och ibland tvärtom. Åt några skorpor till frukost som legat i väskan några dagar. Efter att ha letat efter utgången från vandrarhemmet några minuter var jag på väg kl 7:10. Sovmorgon igen alltså. Börjar bli en ful ovana.

 

Det stod klart ganska direkt att det inte bara kändes dåligt i fotsulorna. Det var katastrofdåligt. Den halva vilodagen hade inte gjort något alls för återhämtningen. Mycket kraftig smärta direkt från start. Men vafan det kanske släpper när jag blir lite varm. 

 

Efter en dryg timme kommer jag fram till ett bra café. Mina 5 små skorpor räckte inte så länge. Nu behövde jag lite riktig frukost. På fiket lyckas jag få tag på en hel burk med jordnötssmör, en baguette och banan. Förmodligen den bästa frukost jag ätit här. Medan jag sitter där och gottar mig kommer Bernhard ifatt. Han startade lite senare. Han är glad för en kaffe och en chokladcroiassant till frukost. 

 

Jag knatar iväg igen. Eller haltar snarare. Det tar ungefär 10 minuter innan jag är igång efter varje gång jag stannat men sedan har jag i alla fall någon sorts fart uppe. Målet är nu inställt på Sahagún 9 km bort. Jag vill inte stanna innan dess eftersom det tar så lång tid att komma igång igen. Jag får kämpa mot viljan att bara lägga mig ner med fötterna upp i luften. Men i Sahagún får jag pausa och dricka något gott bestämmer jag mig för. 

 

En tanke har börjat gro att jag kanske inte kommer gå klart hela leden. Helt plötsligt går det väldigt fort i huvudet då jag beslutar mig för att bara gå till nästa stora stad 65 km bort. Det är Lèon och där tänker jag att jag får ta ett beslut om jag ska köra vidare eller inte. Planen är att hinna dit i morgon med viss ansträngning. När jag väl kommer till Sahagún så ser jag en tågräls och strax även en station. Innan jag hinner reagera har jag bestämt mig för att detta är slutet. 

 

Det finns ingen mening med att gå till Lèon med den här smärtan bara för att åka därifrån. Jag gillar ju inte ens städer. Jag går till stationen och "pratar" med han i biljettkassan. För det ringa priset av 420 kr kommer jag redan i morgon att vara hos mina vänner Henrik och Rebecca i Lleida. Vi har bestämt att jag ska hälsa på dom efter vandringen för att klättra lite. Nu kan jag spara mina fötter och kanske hinna klättra lite mer. Så nu är biljett bokad till i morgon och jag har hittat till ett ok vandrarhem. 

 

Det är alltid trist och svårt att ta beslutet att avbryta en utmaning. Men som jag ser det är det inte en utmaning om jag redan innan vet att jag kan klara det. Hade jag kunnat vandra klart leden men på längre tid, typ 20 km om dagen istället för 50? Sannolikt ja. Vill jag göra det? Nej. Själva pilgrimsvandringen i sig intresserar mig inte så mycket. Det jag var ute efter var en  utmaning som var längre än något jag gjort tidigare. Det jag hittade som passade nu var denna.

 

Inom idrotten brukar vi säga: Antingen vinner du eller så lär du dig något. 

 

Den här gången lärde jag mig en hel del. 

- Jag mår bra av att transportera mig långa sträckor till fots varje dag. Kanske inte i fotsulorna men i övrigt :-) 

- Min kropp orkar 50 km om dagen i minst en vecka med runt 10 kg på ryggen utan problem. Hela kroppen förutom fotsulorna då...

- Nästa gång jag ska göra något liknande bör jag ha skor med tjockare eller hårdare sulor. Nu hade jag löparskor av märket Altra Superior 2.0. Dom var lätta och sköna. Jag tror även att jag hade kunnat gå/springa i dom om det inte hade varit lika långt varje dag. Om jag skulle göra samma sak igen hade jag nog valt t ex ett par Hoka. Normalt sett gillar jag skor med ganska tunn sula men jag har ju aldrig kört såhär långt på så pass kort tid heller. 

- Min utrustning fungerade mycket bra. Det har varit bra väder hela tiden så jag hade klarat mig med mindre kläder. Men det kunde jag ju inte veta innan så jag skulle nog ta med samma igen. Den här gången hade jag även ca 1 kg klätterutrustning med eftersom jag ska hälsa på ett par kompisar i Lleida också. Den utrustningen har ju inte direkt bidragit till min framfart på den spanska mesetan. Men jag kommer ha desto mer glädje av den nu efteråt. 

 

När jag klarat av installationen på vandrarhemmet och inköp av tågbiljetter så gick jag till ett café för lunch. Medan jag sitter där så kommer Dieter farandes på en cykel. Österrikaren jag träffade för några dagar sedan hade hyrt en cykel i Burgos och ska köra klart resten av leden på två hjul. Han är egentligen cyklist så nu är han på hemmaplan igen. Han stannade på en fika innan han drog vidare.