DAG 351: ORDENTLIGT PÅ GÅNG NU, INGET KAN STOPPA MIG!
Klättring i Katalonien
Dag 2
Sov kalasbra inatt igen. Vid kl 10:30 var vi ute vid samma klippa som igår. Jag startade idag. Håller mig fortfarande på dom riktigt låga graderna och har ändå vissa problem. Mest med huvudet. Klättring är en mycket fysisk sport men även väldigt psykisk.
Man måste våga lita på sig själv och man måste våga falla. Utan dom två detaljerna på plats kommer man aldrig att kunna pressa sig till sitt fysiska max. Det är oftast när man haft längre uppehåll som man tappar det där. Och jag har ju inte klättrat alls på över ett år, än mindre utomhus som tillför ytterligare en dimension till det hela.
Totalt gjorde jag tre leder idag. Inte så mycket men delvis tar det lång tid, särskilt när vi är tre som ska turas om och dessutom blev jag trött. Jag är otränad för klättring och jag gör det klassiska nybörjarmisstaget att hålla för hårt i greppen. Henrik och Rebecca är på betydligt högre nivå än jag så dom körde inte fler men däremot längre och svårare leder. Kul att se att dom är så skickliga.
När vi kom hem var vi väldigt trötta så det blev snabb stretch, dusch och middag. Sedan lägga deras lilla knodd medan jag tog en promenad i byn.
Dagens bästa: Få ett uns mer flyt idag i klättringen jämfört med igår.
/Jonathan

Jag är mitt på väggen med skakiga vader och kramp i underarmarna.