I DET FRIA

Dag 3

 

Bra och skön sömn flera nätter i rad nu. Snacka lyxigt! 

 

Idag hade vi beslutat oss för vila från klättringen. Istället stod löpning på schemat. Efter frukost stack jag och Rebecca ut på en tur upp mot en liten by som heter Sankta Englesia. Jag ville testa om fötterna funkar igen. Det verkade dom göra sånär som på lite ont på utsidan av högerfoten när jag trampade lite fel på en del stenar. 

 

Däremot blev jag onormalt andfådd i uppförsbacken. Typ samma känsla som när jag skulle springa Trans Gran Canaria. Jag har inte känt några tecken på att jag skulle vara sjuk. Det kan ju vara så att jag fortfarande är trött efter vandringen som faktiskt var rätt ansträngande. Men det kändes mer som begynnande förkylning i lungorna. 

 

Vi kom i alla fall upp till byn som i princip var byggd på en bergskam. Mycket gammal var den och kyrkan låg allra högst upp. Väldigt häftigt tycker jag och ännu häftigare att folk faktiskt bor där fortfarande. Vi sprang en annan väg nedför på en härlig stig. Rebecca skuttade på medan jag tog det lite lugnare både på grund av orken men även tekniken. Utförslöpning är inte min vassaste gren. 

 

 

 

Till slut var vi nere i vår by Talarn igen efter totalt 10 km. Det var ett härligt pass eftersom omgivningen var så annorlunda mot vad jag brukar springa i. Men det var också ett hemskt pass med tanke på hur jag kände mig. Får se om jag blir sjuk nu eller om jag bara behöver mer återhämtning. 

 

Efter löpningen var planen att åka in till staden Tremp för att kolla lite och kanske köpa någon mer t-shirt och kalsonger till mig. Men efter att Henrik hade kört ett eget lite kortare löppass så orkade ingen av oss röra sig något mer. Vi vilade lite och helt plötsligt var det dags för middag. 

 

Smarrig grönsaksgryta med kikärtor blev det. När dom senare skulle lägga sitt barn så gick jag på en promenad. Hamnade på en restaurang och tänkte att jag skulle dricka något och kolla på utsikten över dalen. Men ibland är jag farlig för mig själv. Innan jag vet ordet av sitter jag med en pizza framför mig. Henrik och Rebecca hade rekommenderat pizzan där och det var ingen dålig sådan. God som attan och tydligen gick middag nummer 2 ner också. 

 

I morgon blir det klättring igen men på en ny klippa. Det blir ju så tjatigt för mig som redan klarat allt att klättra på samma hela tiden (ironi). 

 

Dagens bästa: Hmmm, vill ju säga löpningen men den kändes ju dålig så det får bli pizzan :-)

 

/Jonathan