Sträcka: Geiranger - Atlanterhavsveien
Väder: Soligt
Lämnade campingen i Geiranger vid 11-tiden och körde mot vad vi trodde var Trollstigen. Vägen vi åkte på var i och för sig kringelikrokig men så överväldigande spektakulära som Trollstigen skulle vara tyckte vi då inte att den var. Efter ett tag kom vi fram till en färja son tog oss över till andra sidan fjorden där vägen fortsatte.
På andra sidan möttes vi av en uppförsstigning och sedan bredde mindre snöfält ut sig. Här stannade vi för att låta Otto känna på snö för första gången i livet. Inte alla som får göra det mitt i sommaren. Efter en bra stunds hopp och lek i snön körde vi vidare och såg då en skylt som hänvisade till Trollstigen. Aha! Vi hade tagit fel på väg. Här var den riktiga Trollstigen.
Svårt att få med all den spektakulära utsikten på bild. Men här är en glimt av den iallafall.
Trollstigen tog oss ner till ett varmare klimat och vi stannade för lunch nere vid Trollveggen. Den skrämmande branta Trollveggen är Europas högsta lodräta bergvägg. Det är ca 1700 meter i höjdskillnad från dalbottnen upp till toppen av väggen. Av dessa är ca 1000 meter i princip lodrät bergvägg.
Efter lunchen körde vi vidare mot Atlanterhavsveien. Även denna är ett känt turistmål och förekommer på en hel del bilder och vykort. Väl på plats var både broar och utsikt vacker men absolut inte i den klass som det upphåsats till. Lika vackra eller vackrare platser enligt oss finns t.ex. ute på Lofoten.
Eftersom utsikten ändå var rätt fin här och vi faktiskt hade utsikt över Atlanten så bestämde vi oss för att slå läger här. Det var inte det lättaste att hitta en någorlunda jämn plats att slå upp tältet på men tillslut fick vi ändå till det hyfsat.
Dagens bästa: Att se Otto testa snö för första gången och att äta middag med utsikt över Atlanten.
/Sara
Snö!
Promenadpaus i orten Bud. Otto passade på att kontrollera hela piren efter eventuellt kvarglömda krabbklor efter måsarna.
