ETT HELT SJUKHUS ELLER RÄCKER DET MED PLÅSTER OCH EN KRAM?

Det är en fin avvägning när det gäller första hjälpen ute i fält. Precis som med allt annat vi ska ha med oss gäller det att fundera på vad som verkligen är värt att bära på. 
 
Vårt sjukvårdskit nedpackat i en 4 liters drybag. Något större (814 g + (250 g)) än vi tänkt oss men den rymmer mycket. 
 
Om olyckan är framme och blodet sprutar, medvetandet sviktar, smärtan är olidlig osv. Ja då hade vi gärna haft ett mindre sjukhus med möjlighet till operation, effektiv smärtlindring och blodtransfusioner. Men nu får vi nöja oss med lite enklare grejer för att det ändå ska vara hanterbart men effektivt. Många tycker säkert att det är för mycket ändå. Sjukvårdsväskan landade på 814 g totalt + 250 g för övriga mediciner mot allergier (Jonathan) och epilepsi (Sara). Vi känner oss nöjda och anser att vi kan hantera en hel del utan att behöva slå på stora trumman och ringa efter helikopter. 
 
En del av innehållet i vår tycka-synd-om-oss-själva-väska. (Gasbindan lämnade vi tillslut hemma och saxen byttes ut mot en lättare variant).
 
 
Räddningsfilten kommer endast att få följa med på paddlingen då det inte känns som lika stor risk för nedkylning under vandringen. Blir vi kalla då slår vi upp tältet, bäddar ner oss i sovsäckarna och kokar te. På vandringen tillkommer även antiepileptika till Sara.
 
Målet är som alltid att vara väl förberedd men att inte behöva använda något av det vi har med. Med god planering och aktiv riskbedömning så kommer vi att kunna undvika det mesta. Det gäller ju också att veta hur vi ska använda allt det vi har med oss. 
 
Vi vill även rikta ett stort tack till Dr Anders som är vår jourhavande läkare under alla våra äventyr det här året. Han har lovat att svara på alla frågor vi kan tänkas ha om både stort och smått. 
 
/Jonathan