I DET FRIA

Plats: Göteborg 

Väder: Soligt, stjärnklart, nästan fullmåne och några minusgrader 

 

Åkte i fredags med tåget ner till Göteborg. Tog sedan spårvagnen som en riktigt go' gubbe till Bokekullsgatan. Promenixade därifrån hem till Patricia som jag skulle bo hos. Jag hade bokat boende via Airbnb vilket var första gången för mig. 

 

Fördelen med det är att man har lite fler alternativ än bara hotell och vandrarhem, man kan få rätt bra pris och så kan det vara kul att träffa locals dit man åker. Nackdelen är väl att man hamnar hemma hos någon och ska anpassa sig till deras liv litegrann. 

 

Patricia bodde med sin kille och två barn i en tvåa. Det ena rummet hade då alltså jag medan dom fyra hade det andra. En del brukar undra hur jag och Sara klarar oss med bara en liten etta. Inga problem tycker jag och vi har inte ens några barn. 

 

När jag installerat mig på rummet så tog jag en promenad bort till BaraBraMat's butik. BaraBraMat sponsrade oss med ansenliga mängder mat inför paddlingen och vandringen förra året. Så jag tänkte att det kunde vara kul att gå dit och hälsa på när jag ändå var så nära. Mattias var på plats och bjöd på fika. Jag passade på att köpa på mig lite mer grejer när jag ändå var där. Dom har ett schysst sortiment av mat och annat som behövs i vardagen. Dom har också näthandel om du behöver något :-) 

 

 

Men nog om det. Jag var ju på Sveriges baksida för att springa. Inte för att fraternisera. Jag skulle springa Sandsjöbacka trail ultratrippel. Alltså 25 km på fredag kväll, 44 km på lördag och 82 km på söndag.

 

 

Tog bussen till starten vid Lindås skola. Där följde den sedvanliga nummerlappsutdelningen och lite snack med bekanta. Vi var kanske 150 löpare på det här loppet. Starten gick vid kl 18 så pannlampan var på från start. Efter 2 km dör batterierna. Jag var medveten om att dom inte var nya men trodde dom skulle hålla lite längre. Inga problem, bara byta till nya. 

 

Sagt och gjort så trycker jag igång lampan igen men inget händer. Vafan!?!? Jag har alltså tagit med gamla batterier och ingen extralampa eftersom det bara var 25 km idag. Rookie mistake. Hatar mig själv lite sådär lagom. Jag måste ju genomföra det här för att få ihop mina poäng till UTMB. 

 

Efter några minuter kommer den sista löparen i fältet förbi. Det är barfotalöparen Zoltan som idag i och för sig har sträckt sig till sandaler. Det är ju ändå januari. Han frågar om jag har problem och säger att jag kan hänga på honom när jag berättar om min brist på konsekvenstänk i pannlampsfrågan. 

 

Så det hela slutade med att jag sprang/gick bakom honom med min ficklampa på mobiltelefonen. Tur att han inte var så snabb för då hade jag inte hängt med i halvmörkret. Trots det kom vi inte sist utan gick om några på slutet. Så då har jag alltså kört ett pass i mörker utan lampa och ändå inte kommit sist :-) vi kommer in på 3:37 h. 

 

 

 

Hem och äta, tvätta skorna och lägga mig så fort det gick. 

 

Klockan ringde lördag morgon kl 03:25. Lite för tidigt helt enkelt. Går till spårvagnen som inte alls går som det står på nätet. Det slutar med taxi till centralen och sedan pendeltåg till Kungsbacka. 

 

Starten går 7:00 och jag tänker att gårdagens ofrivilliga taktik att hänga på någon som är långsammare än jag borde vara bra även idag. 

 

Efter några kilometer hittar jag Sebastian. Han springer precis lagom fort. Jag vill hela tiden springa något fortare än honom. Det borde vara bra inför morgondagen. Oftast när jag springer lopp brukar jag hamna ensam. Jag vet inte om det är medvetet för att jag gillar att köra ensam eller om jag bara luktar så mycket svett att ingen vill vara bredvid mig. Vi hänger ihop ända till sista kontrollen. Då kan jag inte hålla mig längre utan joggar på i mitt egna tempo. Kommer i mål på 6:18 h vilket jag ändå är nöjd med eftersom jag tagit det så lugnt. Banan är rätt krävande med mycket gyttjepölar, glashala stenhällar och en del fallna träd och snår att forcera.

 

 

 

Som tur är ligger det en pizzeria på vägen hem. Jag frågar även vilken tid dom stänger på söndagen. Jag måste ju ha ett mål att satsa på. 

 

Återigen duscha, tvätta skorna och lägga mig i tid. Några timmar mer sömn inatt i alla fall. Men klockan ringer återigen 03:25 söndag morgon. Chansar inte på spårvagnen utan jag hade beställt taxi direkt. Den kör mig till Göteborgs operahus.

 

Där väntar bussen som ska köra oss löpare till starten vid Tjolöholms slott. Den här gången går starten vid 6:00 så det blir ännu längre tid med pannlampa. Men nu är jag förberedd med många extra batterier och extralampa. Det börjar synas nu vilka som kör alla tre loppen. Vi är lite segare än övriga och ser klart tröttare ut. 

 

 

Jag hittar en liten grupp på 6 löpare som jag hänger på. Men efter ca 14 km får jag släppa dom. Jag börjar bli trött och dessutom är jag hungrig. Så jag går en bit och äter min medhavda macka. Jag är ensam i ungefär 15 kilometer innan två stycken kommer ifatt mig. Jag hänger på dom ända till den första riktiga stationen vid 40 km. 

 

 

Vid stationen är det många som byter kläder och tar längre paus. Jag har alltid haft svårt för långa pauser under lopp. Jag skickar inte ens ut någon drop bag så att jag har möjlighet att byta kläder, skor etc. Det jag har på mig eller i ryggsäcken får jag leva med. Istället parkerar jag mig vid chipsbordet. På det här loppet har dom även, till min stora förtjusning, guacamole. Så jag tar en hel burk för mig själv och står där och dippar chips efter chips. Jag skäms inte ett dugg och dippar flera på samma gång till och med. Självklart ackompanjerat av ansenliga mängder Coca-Cola. 

 

Till slut sliter jag mig därifrån och knatar på. Ett par danskar och en till kille är strax framför mig. Jag ser dom hela tiden men vi är inte en grupp. 

 

Vid nästa kontroll är jag ikapp den ena killen, som heter Martin, och vi kör tillsammans. 32 kilometer kvar ungefär. Båda är trötta och vi stöttar varandra. Det blir klart högre fart än om jag skulle kört ensam. 

 

 

Ny station och 21 kilometer kvar. Chips, guacamole och cola igen. Plus blåbärssoppa. Jämnont i kroppen. Det blir varken bättre eller sämre. Vi håller jämn hastighet. Inte snabbt men stadigt. Går om danskarna och ett par till som har trötta ben. 

 

Vid sista kontrollen är det 11 kilometer kvar. Dags för pannlampa igen. Jag tar lite chips och blåbärssoppa och drar sedan iväg före Martin. Han kommer komma ikapp mig ändå. 

 

Men nu är det slut på jetmotorn i mina ben. Dom kan inte börja springa igen. Hur mycket jag än vill. Inte mycket att göra åt. Bara att promenera. Det är ofta så det funkar på ultralopp. I alla fall för oss som ligger lite längre bak i fältet. 

 

Martin kommer ifatt och jag säger åt honom att köra på. Ingen idé att vänta på mig. Danskarna går om och ytterligare en kille. Efter det är jag ensam i mörkret ända till sista biten då man kommer in mot stan. Då blir det lite ljus och det står någon enstaka och hejar lite. 

 

Joggar så gott jag kan in på Slottsskogsvallen för tredje gången den här helgen. Knappt någon där eftersom det är sent och svinkallt ute. Jag kommer in på 13:24 h. Får min tredje medalj och skyndar mig mot pizzerian igen. Driven av både hunger, kyla och sömnbrist. 

 

Pizzabagaren som kollade på mig igår när jag kved lite efter 44 km frågar vad jag gjort idag när jag knappt kan gå. 

- Sprungit 82 kilometer säger jag. 

- Oj cyklat 8 mil säger han. 

- Nej, sprungit säger jag igen.

 

Han skakar på huvudet och jag ser att han nog inte riktigt tror på mig. 

 

 

Vad har helgen bjudit på då? Underbart väder med sol, nästan fullmåne och stjärnhimmel. Ibland stannar jag och släcker lampan mitt i skogen och bara står och tittar upp på stjärnhimlen i mörkret. 

 

Helgen har också bjudit på mycket lera och väldigt fina löparstigar. Nya bekantskaper och en hel del smärta. 

 

Framförallt har jag fått 5 fina poäng till min ansökan för att kunna springa Ultra trail du Mont Blanc, UTMB. Nu behöver jag bara 10 poäng till för att kunna anmäla mig till lottningen. Det är inte helt lätt att komma med. 

 

Periodens bästa: Överleva tre långa lopp tre dagar på rad. Ett så kallat stage race. 

 

/Jonathan